Flashpacker.

Innan jag fick svinga mig in i äventyret i Amazonas så skulle jag spendera två dagar i Manaus. 
Känslan av att blivit inbokad på ett hotell, med ett eget rum, dusch, en pool, tv och hårtork kanske inte låter som något speciellt! Men den känslan när jag åkte till vad jag trodde var ett hostel och insåg att dom bokat ett hotell åt mig, den känslan var lik "Jag vann just en miljon känsla" Tro mig efter att för första gången rest ensam på en sån här långresa, delat rum med massa, massa okända människor i veckor så är detta en ren lyx! Beställde roomservice, bada i poolen, träna på gymmet, bada jacuzzi, fick ta en lång dusch! Äntligen kunde raka mina ben utan stress och dåligt samvete för att det tar lite längre tid, haha! The problems of a backpacker! Ibland får man vara en flashpacker istället för backpacker, och tro mig det var inte sista gången jag var en flashpacker heller! 

Manaus

Har vart tillbaka hemma i Sverige i några månader nu. Fick inse ganska tidigt under mitt resande att jag inte hade tid/möjlighet att blogga. Nätet var för dåligt på många av mina destinationer, sen ville jag leva där och då och inte "slösa bort tid" på att blogga. Jag tror ni förstår ;) 
Men nu tänkte jag blogga lite om min resa i efterhand. 
 
 
Jag och Saleh tog farväl i Sao Paulo, ett sorgligt farväl. Men jag hade ett Amazonas äventyr som väntade på mig. Detta var nog det jag var mest nervös över på hela resan. Amazonas, fullt med kryp, pirayor, krokodiler, och en djup, djup djungel långt bort från civilisationen.
 
Alla som känner mig vet att jag är flygrädd, inte bara rädd, hysterisk! Men att få flyga över Amazonas kan vara det absolut häftigaste någonsin! Det är så stort, och vackert så man kan nog inte riktigt förstå det om man inte fått uppleva det själv. 

São Paulo







Vet ni vad ofattbart stort São Paulo är? Herregud, gå vilse här och du kommer aldrig till rätta igen. Dock tyckte jag att vi, eller ja snarare Saleh var duktig på att hitta omkring och ta oss till parker & shoppingcentrum. Vi tog tunnelbanan överallt dit vi ville, det var jättesmidigt om man visste vart man skulle.
 
São Paulo, lockar mig inte lika mycket att besöka igen. Främst för att det är för stort, högre kriminalitet och har egentligen inte så mycket att erbjuda mig som person. Så vi åt mest mat & shoppade i brist på annat, haha! Vi delade på den största sushi måltiden genom tiderna, man kan dock aldrig få för mycket sushi! Men det kan man däremot av churros, haha gud vad ont i magen jag hade efter den. Fylld med vaniljkräm, friterad, mer vaniljkräm och kokos. Men det är ju fruktansvärt gott!
 
Detta var sista stoppet som resekompisar för mig och Saleh. Han skulle vidare och jag hade min plan att följa. Kändes tråkigt, ensamt för stunden, men jag är jätteglad att vi träffade varandra och att han följde med mig en bit. Blir som sagt en trygghet när man kommer till nya ställen om man har någon med sig. Speciellt eftersom jag reser som ensam tjej till ett land där jag inte kan kommunicera med någon.