São Paulo







Vet ni vad ofattbart stort São Paulo är? Herregud, gå vilse här och du kommer aldrig till rätta igen. Dock tyckte jag att vi, eller ja snarare Saleh var duktig på att hitta omkring och ta oss till parker & shoppingcentrum. Vi tog tunnelbanan överallt dit vi ville, det var jättesmidigt om man visste vart man skulle.
 
São Paulo, lockar mig inte lika mycket att besöka igen. Främst för att det är för stort, högre kriminalitet och har egentligen inte så mycket att erbjuda mig som person. Så vi åt mest mat & shoppade i brist på annat, haha! Vi delade på den största sushi måltiden genom tiderna, man kan dock aldrig få för mycket sushi! Men det kan man däremot av churros, haha gud vad ont i magen jag hade efter den. Fylld med vaniljkräm, friterad, mer vaniljkräm och kokos. Men det är ju fruktansvärt gott!
 
Detta var sista stoppet som resekompisar för mig och Saleh. Han skulle vidare och jag hade min plan att följa. Kändes tråkigt, ensamt för stunden, men jag är jätteglad att vi träffade varandra och att han följde med mig en bit. Blir som sagt en trygghet när man kommer till nya ställen om man har någon med sig. Speciellt eftersom jag reser som ensam tjej till ett land där jag inte kan kommunicera med någon.

Paraty

 


  
 
Min hop on hop off fortsatte vidare ca 15 mil till nästa ställe Paraty i Brasilien. Ett mysigt och en söming liten fiskarby med kullerstensgator där krabborna kryllar och fullt med färgglada båtar i hamnen. Jag och Saleh spenderade bara några dagar här. Vi hade inte lika tur med vädert här, men när vi väl fick sol så passa vi på att ta en snorkel & båttur. Vi åkte också upp i regnskogen och besökte ett av de största vattenfallen Paraty hade att erbjuda.
 
Vårt hostel låg pån stranden där vår frukost ingick. Annars var vi väldigt duktiga och gick och handlade färska grönsaker, och gjorde en stor gryta så vi hade matlåder de kommande dagarna.Sen letade vi efter en fabrik som tillverkade cachaca sprit uppe i regnskogen, dock hittade vi den aldrig. Det slutade med att vi gav upp efter två timmars letande, och om sanningen ska fram så var vi vilse och det spöregna. Haha, var det mest otaggande jag gjort någonsin tror jag. Men ändå något vi skratta åt nu efteråt, motion och frisk luft är ju bra.

inte alltid glamoröst.

 
Jag har haft en väldig tur med vädret här i Brasilien med tanke på att det är regnperiod just nu. Här på Ilha Grande har jag verkligen haft jättefint väder varje dag! Men just den här dagen när jag ska resa vidare så började det spöregna. Men jag är väl förberedd, regnkläder till mig och min ryggsäck så vi håller oss torra. Dock är baksidan av backpacking inte lika glamoröst som dem bilderna man helst visar upp. Du har en väska fullt med kläder i kaos, på platser där luftfuktigheten är hög så torkar nästan aldrig kläderna. Så du får ha på dig och bära fuktiga kläder. Man får leta efter ställen där du kan tvätta själv, eller lämna in dem för tvättning. Du packar upp och ner saker flera gånger per dag, för du bor med andra och kan inte sprida runt dina saker. Många timmar på flygplatser, mellanlandningar, lortiga, stökiga hostel, annorlunda människor, värkande axlar, skavsår, konstiga bett, väntetid för att ta en snabbdusch i kallt vatten, ständiga problemet med att fixa lösenord till wi-fi, hitta eluttag för att ladda mobil och kameror, oinbjudna ohyror, sova när folk väsnas, språksvårigheter, kulturkrockar, jetlag, lära sig nya valutor, försöka att inte gå vilse och ta sig runt. Men det är väl det som är charmen med att backpacka också? What doesn´t kill you makes you stronger.